Hur går omställningen till ny socialtjänstlag?

Hur går det med omställningen till den nya socialtjänstlagen? Ettårsdagen närmar sig. Hur långt har vi egentligen kommit?

Sker den omställning som lagen förutsätter? Eller har vi i många fall nöjt oss med att göra befintliga insatser tillgängliga utan biståndsbeslut och kallat det för förändring? Den nya socialtjänstlagen handlar inte bara om att erbjuda stöd på nya sätt. Den förutsätter också ett nytt sätt att tänka. Ett arbetssätt som bygger på analys, kunskap och lokala behov.

Omställningen innebär att kommuner ställer sig några grundläggande frågor som: Vilka riskfaktorer ser vi lokalt? Vilka insatser använder vi och vilka effekter har de faktiskt haft? Vilka barn och unga når vi inte idag och vilka verksamheter bör utvecklas, förändras eller avvecklas? Utifrån de diskussioner jag möter är jag inte säker på att dessa frågor alltid fått det utrymme de förtjänar.

I många kommuner bedrivs samma förebyggande verksamheter som för fem, tio eller femton år sedan. De har blivit en del av organisationen, budgeten och kulturen. Det finns risk att verksamheter försvarar sina inarbetade arbetssätt och tjänster för det ligger i förändringens logik. Det är betydligt enklare att fortsätta finansiera det som redan finns än att ompröva det.

Forskningen är relativt tydlig kring vilka skyddsfaktorer som minskar risken för att barn och unga utvecklar normbrytande beteenden och kriminalitet. En fungerande skolgång, trygga vuxna, positiva familjerelationer, meningsfulla fritidsaktiviteter, prosociala kamratrelationer och tidiga insatser återkommer gång på gång.

Den visar också att de barn och unga som utvecklar allvarlig kriminalitet ofta har riskfaktorer inom flera livsområden samtidigt. Det innebär att socialtjänsten aldrig ensam kan lösa problemet.

Omställningen handlar om att förstå de system som barn och unga är en del av. Den handlar om att samordna insatser mellan socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, civilsamhälle och andra aktörer. Den handlar om att involvera de vuxna som finns i barns och ungas vardag, i en utökad familjekontext, i skolan, i föreningslivet och närområdet.

Framför allt handlar den om att våga prioritera kunskap framför tradition. En kunskapsbaserad socialtjänst är inte en socialtjänst som hoppas att det som inte fungerade igår ska fungera imorgon

Delge gärna era erfarenheter och berätta hur arbetet med omställningen går.

/Christina Alvelin